I'm so cool!

...Or not !?!?

Vid snart 22 års ålder undrar jag om man ens kan vara cool mera?
Och nu känns det mest bara "töntigt" att vara "cool".
Det är uttryck som man använder och anser sig vara som barn/tonåring.
Med åldern försvinner det, alla människor flyter mera ihop, på något vis.
Eller kanske bara accepterar sig själv, sin omvaro och sina medmänniskor på ett annat sätt..

Det är i alla fall som jag uppfattar det.

Och jag kan bli så jävla galen på människor, i min ålder, som fortfarande gör allting för att verka så "coola", jag fattar inte??

Men sen å andra sidan kan det hos dessa människor kanske handla om någonting i dem som inte låter dem vara sig själva.. Och i denna strävan tappar bort sig själva och försöker vara någon annan.

Jag vet inte vad man kan göra, kanske bara ge ett enkelt råd som: SLAPPNA AV.

Har inget emot dem, självklart inte. Jag kan bara bli så tokig. Och jag antar för att jag själv har problem med den jag är. Jag accepterar mig själv, det gör jag.

Men det är svårt att förklara. Men grunden är min självkänsla.

Jag måste bevisa att jag är bra.. Att jag duger som människa. Både för mig själv och för andra.

Men jag är ändå den jag är, jag förändrar inte mig själv för att bevisa mig. Jag tycker det jag tycker, jag gör det jag gör.. Jag är den jag är.

Detta kanske låter konstigt nu igen, jag har mina sätt att förklara saker... Men det blir som att jag måste fokusera på det jag kan så himla mycket. Så det går överstyr. Oftast.

För det blir liksom "det enda jag har", när alla andra är så sjukt jävla övernormalt duktiga på allt.

Som sagt, lite svårt att förklara, men, ungefär..

Annars,

har jag som sagt tagit det lugnt. Bestämde mig för att mitt kaos till rum får vänta till i morgon.

Läkarbesöket gick bra, han var duktig. Dock är det det här med dom där arma medicinerna.

Jo, dom kan hjälpa. Men när ska jag få hjälp med det som faktiskt är problemet?

För det vet jag ju att ingen jävla medicin i världen kan "ta bort".

>Så nu ska det matas i mig mera mediciner. Tillbaka till cipralexen som är en anti-depressiv, anti-ångest eller vad man nu ska kalla det. Det är safe.

ADHD-medicineringen sätts på hyllan tills mitt hjärtfel blivit undersökt.

Det är ju bra.

Läkartid igen om några veckor.

Efter besöket åkte jag hem, spelade piano, sjöng och väntade på min mor som kom med mat vilken lagades och blev nästan uppäten. Gott!

wook-kyckling i strimlor med tacokrydda och maaasssa grönsaker + pasta till det.

Vila på maten och iväg för att dra spinning!

som var sjuukt skoj ikväll, det är verkligen sådana stunder som förlänger livet.

Eller som gör att man vill förlänga livet.

Helt underbart. Sög åt mig deltagarnas energi och mitt hjärta kändes bra.

Min själ fick påfyllnad.

Kom hem och åt mat igen,

denna underbart goda

mmmmm!

Keso med jordgubbar och lite hackade hasselnötter på!

Så har jag sett på private practice och nu ska jag vänta på Dragan som kommer från jobbet om en timme ungefär.

Ha en bra kväll!