Satt just här och bara grät.
Känner mig så missförstådd och ensam.
Det känns som att alla är emot mig och jag bara är och gör fel hela tiden.
Imorse tänkte jag riktigt risiga tankar kan jag berätta.
Och jag är trött efter dagarna och träningen,
men träningen är väl det som alltid håller lågan igång i alla fall lite.
Och sedan var det kvällsfika som vanligt och det var ju mysigt, lite skratt och prat.
Men känner mig duktigt.. vad ska vi säga,
förtvivlad? För tillfället
Jag hoppas fan på en bättre dag i morgon.
Tack för mig.
Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar