krissituation

och jag kan inget göra,
jag orkar inte ens fundera på det.
Jag undrar.

Jag är så trött på att må dåligt, hela jävla tiden.
Så jag orkar bara inte,
och jag har ingen aning.
Vad borde jag säga? Borde jag försöka känna efter för att hitta de rätta orden?
Eller borde jag säga någonting bara för att lugna ner stämningen? Hur fan ska man veta?
Och vad vill jag?
Vad känner jag?
Hur vet man?

Tänk om jag gör någonting som förstör mitt liv än mera,
som gör det till en mörkare plats än nattsvart.
Totalt mörker,
jag vet inte om jag klarar av det.

Det finns i alla fall ljusa stunder nu för tiden,
och jag vill ta vara på dem,
jag vill ha en chans att njuta av dem så länge de varar.
För de varar inte länge.

Kommer någonsin ljuset att stanna?
Kommer det ens bli lika långt som ljuset under en vacker sommardag?
Eller är det bara vinterns kalla mörker som skall råda?

Helvetet eller himmelen?
välj själv.
Inte fan det kan man ens välja mellan,
jag vill tro på himmelen,
men det känns som ett jävla helvete.

over and out