fredag 26 november 2010

just nu

vill jag hålla andan.
jag vill hålla andan och släcka allt ljus.

Sorg är en sån känsla som får mig att vilja konstiga saker.
Mina reflexer från förr säger att jag vill skada mig själv.
Straffa mig själv för allt jag är och allt jag inte är.
Allt mitt förnuft försvinner.
Nej inte allt.
För jag gör ingenting.
Jag bara låter tårarna strömma ner för mina kinder,
och försöker vilja något annat.
Men det finns bara mörker där inne i själen,
i mina tankar.

Det är alltid samma sak.
Alltid samma sak.
Och jag är tillbaka i det mörker jag en gång inte kunde ta mig ur.
Bara den skillnaden att nu kan jag ta mig ur det.
Men inte just precis på sekunden.

1 kommentar:

Ida sa...

gumman, det mörker du levde i förr är det som du lärde dig besegra! du kom upp därifrån även om det tog tid. låt dig inte falla dit igen. fast du simmar och simmar men bara dras ner djupare, GE INTE UPP! Ljuset finns där och du kommer att ta dig dit. Du är mycket starkare än va du var förr <3 Och du vet att vi finns här för dig, vi överger dig inte.