Nej men, idag över lag, körde jumpa tidigare fast det var nära att jag inte for, på grund av det underbara vädret vi haft idag. Men jag tänkte "vad fan" och for ändå.
Det är jag jäkligt glad över! Hade otroligt roligt, och så tränade jag biceps och triceps efteråt:
lätta curls 2 x 10 uppvärmning
Scottcurls 1 x 12, 2 x 10
Hantelcurls 1 x 12, 3 x 10
Sittnde stängd curl 4 x 10
heavy pushdowns 2 x 10 uppvärmning 2 x 12, 2 x 10
Frenchpress i kabel 2 x 12, 2 x 10
Extensions med hantel 3 x 8
Det gick otroligt bra! Kände mig bara frisk, pigg och stark!
När jag kom hem packade jag upp efter helgen.. Fan. Jag måste verkligen bli bättre på att packa. Jag hade nog faktiskt tänkt flytta till Gävle jag.
Men.. Man vet ju aldrig? Eller? ;)
Har nu legat och sett på mina älskade serier, ätit stooort kvällsmål och suttit en liten stund på datorn. Låter den inte få för mycket tid, och det vill jag inte heller, tycker det är skönt att bara låta den vara ibland.
Nu är det snart dags för säng, ligga på spikmattan, prata med Dragan och läsa lite, sedan sova. Ska upp grymt tidigt i morgon..
(typ halv 7 - usch, blä, usch. Jag är ingen morgonmänniska!) Skulle jag få skulle min drömtid att stiga upp egentligen vara runt 8-9 varje morgon.
Idag var vi till den där skolan vi skall praktisera i. Vi skulle haft möte med dem ca en kvart klockan 15.. Men vi hamnade på att vänta 15 minuter där.
Jag höll på att bryta ihop, fick riktig panik, blev så irriterad. Kände mig så orespekterad. Jag kan inte tåla när människor säger någonting och sedan blir det på ett annat sätt, jag kan verkligen inte det. I så fall får de lov att förvarna en.
Eller ska jag behöva börja berätta för alla att jag har ADHD, och att minsta lilla förändring gör min dag till ett helvete? Tydligen är det så, för samhället är inte anpassat efter oss med funktionshinder.
Jag blir så ledsen när det är såhär tydligt. Och i mitt förvirrade tillstånd började jag härja med mina stackars klasskamrater som var med mig, som jag inte har någon aning om vad de tänkte. De brukar vara förstående så de kanske förstod vad som hände, men annars kanske de bara undrade vad jag hade för fel.
För jag kan säga att det inte finns många som förstår vad som händer i mig när det blir sådär..
"Det är väl bara...."
det där jävla uttrycket.
Det stämmer ju fan egentligen inte in på någon.
VARFÖR skulle det då stämma in på en människa som har ett diagnostiserat funktionshinder?
Nej, trodde inte det.
Usch ska inte uppröra mig ändå, jag fick bort aggressionerna i träningen, nu ska jag nog förbereda mig för sänggående.
Lung och klar. Lugn och klar. Ska drömma om detta stället:
Och att få ligga såhär
Tillsammas med min älskling också såklart :)
Måste bara lägga in en bild på vår sjukt hälsosamma inköpskorg från i lördags ;)
Fint va? Ja, visst. Själen mådde finfint :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar