ibland när jag sitter uppe,
så får jag en attack av känslor i bröstkorgen.
Jag vet inte vad det är?
Ibland känns det lite som att jag flytt från mig själv,
eller att tiden gått så fort och mitt i allt så har det gått flera år,
och det känns inte så.
Då kommer alla dessa känslor in i mig och jag vet inte vad jag ska göra av dem?
Skratta? Gråta?
Lägga mig ner och titta i taket?
En stor suck drar jag i alla fall och det lättar lite.
Men, vart tog egentligen all den där tiden vägen? Alla känslor jag haft? Alla människor jag träffat?
Vart tar det vägen?
Det låter antagligen helt vridet, men det är så jag kan tänka att det är.
Energier omvandlas ju till energier, eller hur?
Men vad har de energierna omvlandats till?
Intressant.
Det är ingen fara med mig, jag bara funderar.
Och när jag är trött, det är då jag är som känsligast,
antar att jag är mottaglig för mycket, så då kommer allt på samma gång.
Och det är inte så jobbigt, det är inget jag går och tänker på annars,
jag vet att jag älskar livet jag har nu, och jag älskar min historia fast den varit mörk. Bäcksvart.
Jag trivs i mig själv och jag har förmågan att leva i nuet.
Men ibland måste man ju bara få tänka,
vart tog allt vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar