Tankar och funderingar, tystnad.
Det är nog tystnaden tror jag? Tystnad skrämmer mig lite.
Det kan vara många års minnen som finns kvar i det här huset som gör sig påminda, gamla tankar. Jag vet inte.
Men jag kan inte vara ensam här, det är som att någon skulle slå mig i huvudet.
Jag blev sänkt direkt, och sedan visste jag inte vad jag hade tänkt på?
Vad är det som händer som gör att det blir så?
Nu är jag i alla fall inte ensam mera och det är skönt,
bara att höra någonting, ett litet ljud en annan människa kan göra, ger mig en enorm tröst. En trygghet.
Det kanske är för att jag inte kan placera mig i omgivningen?
Det är mycket större än jag är van med, för långt till nästa vägg.
Nej, fan,
jag vet faktiskt inte och jag antar att jag låter galen nu, men may so be it then.
:)
ibland är det bara lite krångligt att få ner en känsla i ord.
I vilket som är det bättre nu,
vinden viner på utsidan och det får den göra.
Jag har fortfarande nya lakan i sängen,
jag är nyduschad och fräsh,
ska lägga mig under täcket och njuta av livets enkla, men underbara saker.
Som att få ligga i nya lakan :)
Tacksamhet, det får vi inte glömma bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar