?
ja, så blev det.
Jag hade så mycket tankar som snurrade imitt huvud,
så jag bestämde mig för att ta en rejäl promenad.
Gissa vad?
Det slutade med att jag var ute och sprang i 50 minuter istället..
Jag minns inte när jag sist skulle haft två cardiopass samma dag,
det är helt sinnessjukt för mina stackars ben, och senor, och leder.
Men jag bryr mig faktiskt inte ikväll.
För det behövdes.
Och ibland får man synda den vägen också,
jag tackar faktiskt mera mig själv att jag tog mig ut för de tankar jag hade skulle tagit död på mig ikväll om jag inte farit ut och haft lite egen terapi.
Vet inte var dessa tankar börjar komma ifrån?
Är rädd att jag skall åka tillbaka in i mörkret..
Jag hoppas innerligt att det bara är stunder av svaghet,
och att dessa stunder inte blir ännu svagare.
För jag kan hålla imot, men jag håller imot för allt vad jag är värd.
Peace,
tro på dig själv.
Emelie
and accept who you are.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar