Jag var till och med tvungen att skriva dagbok igår,
har jag inte gjort sen i somras, eftersom jag skriver allting här.
Men det var tufft, jag kunde inte skriva det som jag skrev igår..
Folk skulle tro jag var galen.
vilket jag blir ibland,
sådär tillfälligt sinnesförvirrad,
men det sitter kvar..
Min depression alltså.
Jag som trodde jag var redo att sluta med de där arma tabletterna som jag på något vis lyckats glömma varannan dag den senaste tiden..
Och jag faller ner,
gropen den finns där, fast den inte är lika påtaglig,
inte lika djup och inte lika synlig.
Men den finns där.
Och jag faller, nu och då.
Jag gissar att jag även fallit och lyckats få spaden med mig,
för när jag klättrar uppåt kommer jag bara längre ner.
Men jag vet inte,
det är ju bara en grop.
I en grop kan man alltid åtminståne se dagsljuset..
Men igår kväll kändes det som solförmörkelse,
ingen väg upp.
Som jag sa,
tillfällig sinnesförvirrning.
Får vi i alla fall hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar