Klockan ringer 05:30 och det känns som att kroppen växt fast i sängen under natten som gått.
Knappt vaken sätter jag klockan på snooze och somnar om i 10 underbara minuter till, men sedan måste jag tvinga mig själv med varje liten muskel i hela min kropp, upp ur sängen som aldrig varit skönare.
En morgon före 07:00 är en dag som är helt förstörd.
Men ibland måste det vara värt det.
Jag säger att man får lov att plåga sig själv vissa dagar,
och eftersom jag inte har mycket jobbtimmar denna månad så måste jag klämma in varenda en extra timme jag bara kan, och då är det faktiskt värt att stiga upp alldeles för tidigt.
Jag är verkligen ingen morgonmänniska, så mycket kan jag säga.
Eller inte före 07:00, som jag nämde. Efter det går det hur bra som helst,
och speciellt om jag har lite extra tid.
Jag måste få ha tid på morgonen, så går dagen bra
Undrar hur jag kan hålla den balansen livet ut? Om jag nu slipper in någonstans i höst,
hur det då kommer bli?
Rutinerna jag fått det senaste halvåret/året har satt sig så ordentligt i mig nu att jag börjar fundera vad som kan hända om min inre klocka rubbas igen.
Jag vet att jag inte kommer vara färdigt utvecklad med mig själv och de problem jag har/haft i höst, men på något vis får jag lov att arbeta med dem på egen hand.
Men, som man brukar säga,
det ordnar sig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar