tisdag 10 februari 2009

ont i ryggen

det blev ett rätt kort jobbpass, men jag tackar för det idag eftersom min rygg inte mår bra alls.
Jag måste fara till läkare och kolla upp det om det är någonting från i söndags,
men kommer ju inte hinna de närmaste dagarna.
Imorgon ska jag och S ha hand om Baloo (min brors vovsing) i några timmar, sedan bär det av för att träna och direkt på det har jag jobbet och sången ännu.
Men det måste väl vänta då bara, det är ju inte så att jag dör eller någonting heller..

Spinningpasset gick riktigt bra idag igen, förrutom att det var en typ som helt tydligt inte tyckte om hög musik. Det suger alltid för jag älskar när ljudet bara pumpar så att man knappt hör sina tankar. Det är ju så grymt taggande!
Men i och för sig har jag så blandad musik att den människan kanske inte gillade just den låten allt för mycket.. Men det är svårt att veta.
Det verkade annars vara uppskattat och jag kände mig nöjd och glad efteråt :D Älskar verkligen att instruera!

Nu sitter jag i soffan och har för en bra stund sedan avnjutit mitt kvällsmål,
jag har varit hungrig dagarna i ända de senaste dagarna, men inte haft en chans att äta riktikt ordentliga mål, idag har det i princip bara blivit en massa mellanmål..
Och min kropp skriker efter energi och rikligt med föda, får ta och ha en ordentlig ätardag för att ställa kroppen till rätta igen.. För det behövs, verkligen.
Jag svalt så i helgen (speciellt på söndagen)och det är ju faktiskt så att kroppen känner av, speciellt när man svälter, att man behöver energi. Och när kroppen har svultit så kommer de där urmänniskoreflexerna fram, ni vet som det var på den tiden då de kanske bar afick chansen att äta någon gång i veckan, då de inte riktigt kunde välja om de skulle svälta eller inte. Så de fick göra det.. Och vad hände då när de fick mat!? Jo, de åt för livet. De åt och åt och åt.

Precis så reagerar kroppen på svält, när man sedan får föda igen eller efter en tillräckligt lång tid så BEHÖVER man helt enkelt fylla på. Och kroppen tror ju man kommer svälta igen efteråt.. Så hjärnan sätter på reflexen att man ska kunna äta hur mycket som helst, så att det säkert finns ifall en svältperiod är på följande igen..

Det blev lite roddigt, men hoppas man kan förstå.
Det kan vara bra att veta, sånt där. Det mesta vad gäller vårat beteende som vi inte kan förstå, har en rätt bra förklarning. Jag tycker denna är förträfflig.
Eftersom det stämmer..

då jag svälte mig själv och sedan hetsåt funderade jag så på varför det inte går att sätta stop på sig själv, "det är ju bara att sluta" fick jag höra. Men det var absolut inte att "bara sluta". Jag var tvungen att ändra hela mitt sätt jag åt på, och det tog tid. Men direkt när jag lärt mig och fått in systemet, hetsåt jag aldrig igen. Det har inte funnits ett okontrollerbart behöv av mat eftersom jag äter så kroppen inte behöver svälta och därefter ställa in sig på nödsituation.. :)

Inga kommentarer: