words are nice

actions speak louder.

Jag längtar till att få äta riktigt ordentligt,
min kropp är fortfarande inte tillfredställt och skulle jag låta den få som den vill gällande mat i veckan? svar: NEJ.

Men sedan igen har jag börjat fundera på,
klarar jag av att ha en ätardag?
Förra helgen åt jag godis första gången sedan julen.. Och då åt jag inte ens heller speciellt mycket.. Men jag tyckte det var för mycket, bara det där lilla jag åt.

Jag har ingen aning om sådant mera,
jag är så rädd.
Och äter jag godis eller onyttigheter får jag sånt samvete,
som håller på att döda mig.
Och det där samvetet sitter inte bara där i några minuter, utan snarare veckor..
Och det är inte bara dåligt samvete, det är min självmedvetenhet som blir lidande,
allting jag har på huvudet är maten och hur jag ska kunna kompensera för det där lilla jagåt.

Det låter galet, men det är fortfarande så, well,
inte lika som förr, men visst finns det fortfarande.
Till exempel förra helgen åt jag, vad var det, ca 300 gram chocklad/liknande och det kändes bara bra, det var gott och jag blev lite mätt men jag tyckte jag förtjänade det och jag orkade inte läsa in i det.

Men jag fruktar för en ätardag, att äta till exempel en biff med pommes och en godispåse därefter, bara det känns inte bra.
Men min kropp behöver ha en ätardag, en dag då jag bara känner efter vad jag vill ha och så kastar jag i mig det, oavsett det är grillad kyckling, spenatsoppa eller en chipspåse. Den vet vad den behöver och alla cravings vi känner så har vi oftast av en orsak.

Ja ja, ska inte tråka ut.
Detär bara bra att avlasta sig lite,
och trots att jag verkar må bra och inte ha problem med sådant mera,
så har jag mera än jag visar.
Och främst när det gäller onyttigheter, eller mängder av det ena eller det andra.
Skulle jag äta 4 mackor istället för 2 så får jag ångest, varesej det är rågbröd eller sockerkaka.

Nu väntar jag bara på att min underbara ska komma hem och trösta mig lite,
kanske tala lite vett i mig,
och även på att se på lost.

peace