Stackars lilla tomte som ligger där i hörnet med bara en fot.
Hur kan egentligen tanken vandra så till den milda grad att man börjar tycka synd om en porslinstomte, eller en stol?
Fenomenet gäller även med växter, träd och buskar.
Jag vet ju att lag inte är galen,
men det är väl som jag brukar säga.
Vi är alla lite knäppa egentligen.
Men från föremålens värld till en annan,
nämligen min.
Det vore ju roligt om man kunde få sympati från alla dessa ting vilka ligger och står omkring i lägenheten. Ens från husdjuren..
Jaja, ibland tror jag sympatin finns hos en själv så det räcker och blir över.
Nu är det faktiskt så att jag inte mår så otroligt dåligt mera, sången fick mig också ett steg högre upp, och nu ser jag fram emot imorgon, då jag ska försökta köra på ett lätt träningspass igen. Det kommer bli kanon!
Jag har faktiskt inte så mycket att säga till om just nu, plus att det mitt i allt kom en kattrumpa i mitt ansikte och för skärmen.. :)
Så ni får ha en god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar