Varför är det svårt att komma igång när man egentligen inte har någonting man måste göra?
Är det för att man har en massa man "borde" göra!?
Jag vet attskulle jag börja med en sak så flyter resten bara på,
men det går liksom bara inte, fast jag sitter här och sakta ruttnar av tristess.
Jag har inte riktigt lust att träna idag faktiskt heller,
men det vet jag ju att jag blir glad av bara jag kommer iväg.
Men men men, jag har fortfarande ont i benet så jag kan inte köra cardio idag heller, och då om jag får tid över så måste jag bara sitta och vänta (eftersom jag ska sola efteråt), därför snurrar det bara i huvudet uträkningar på hur lång tid jag möjligtvis kunde behöva. Bröst och triceps brukar vanligtvis vara ganska snabba att gå igenom, men om jag får för lite tid går det alltid att superseta, medans om jag har för mycket blir det bara tråkigt och jag hinner bli kall mellan övningarna.
Dessutom ser jag inte fram emot uppvärmningen och nervarvningen för det är ju det som gör så ont eftersom jag i princip är tvungen att använda benen för att komma igång eller varva ner ordentligt.
Igår tänkte jag i och för sig på att jag kunde använda mig av flowinmattan som är där, det är lätt att komma igång på den och då behöver jag knappt använda benen.
Men jag vågar inte riktigt hålla på där bland alla människor.. Töntigt, jag vet.
Men det känns lite konstigt bara, så jag tvingar mig hellre att cykla eller springa lite på crosstrainern fast det gör ont.
Gud vad jag babblar på, helt värdelösa problem också,
kanske ska kasta på en gammal skiva och dansa lite på samma gång som jag plockar upp!?
mm, sounds good for now.
ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar