ordentligt med energi

mitt i allt,
varifrån kom den?
Trodde jag blev av med den efter mitt grymma gympass och efterföljande hårda cardio på 40 minuter, men näe. Tydligen återkom den. Det är ju great!

Dags att byta program snart igen,
märks att musklerna börjar vänja sig.
Trots att jag kör med mera vikter nästan varje gång.
Fast i marklyfte idag höll jag på att tappa stången för att fingrarna inte ville orka.
Damn.
Måste köpa en sån där jäkla stressboll och klämma på så händerna kanske blir lite bättre. Skulle lätt ta dubbla vikten i både marklyft och bent over row då..
Jag är i alla fall nöjd med dagens pass! Mätte fettprocenten med nån såndär jäklal grej som man ska hålla framför sig.
20%, men jag tror inte riktigt på de där.. haha.

Är rätt glad idag också.
Jag borde vara det.

Jg började bara fundera på vad jag åstadkommit,
vilket faktiskt är ganska mycket.
Jag har världens bästa jobb (främst instruktör då förstås) redan,
men ändå vill jag plugga och få ännu bättre jobb,
och mera av det.
Det är roligt att vara i kassan också, men det är inte direkt ett jobb som "visar" att man kommit framåt i livet..
Fast jag har kommit ljusår fram i mitt liv.
Jag kan bara tänka på hur långt nere i botten jag var i somras, och före det.
Hur jag tagit mig uppåt och kämpat, klarat mig med lite hjälp förstås, Men det krävcs ju att jag har viljan och orken, och den har funnits där.
Hoppet har kommit tillbaka, normaliteten börjar sätta sig.
De är bara få dagar jag dras ner i kurvan igen,
i somras var jag helatiden på botten och det gick bara neråt.

Jag blir så sentimental att jag nästan börjar gråta när jag tgänker på det.
Och så är det de personer som stått vid min sida genom allt detta,
speciellt min alldeles underbara pojkvän, Samuel.
Jag kan inte vara tacksam nog för din insatts i mitt liv,
finns ingen som gett mig så mycket och som stått vid min sida genom hela vägen,
den mörka, mörka, mörka vägen.

Tack.