har kommit över det värsta måendet, men är fortfarande lite illamående och konstig.
Och det är någonting som saknas, jag vill bara bort härifrån nu..
Det känns enformigt och ledsamt, tröttsamt och sådär skärande värdelöst igen.
Jag vill ha mening och andra mönster, jag vill inte bara hålla på på samma jävla sätt hela tiden, dag ut och dag in.
Jag sitter här och snackar om förändrig men ändå händer det aldrig någonting
varför är det så?
går det inte?
vill jag egentligen inte?
är jag rädd?
eller är jag bara för lat?
vet jag inte?
Jag har ingen aning, det "är väl bara", men jag undrara ofta om det faktiskt är så..
Det är avskyvärt.
det finns ingenting, ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar